Överlevnadsguide för ett post-apokalyptiskt barn

Överlevnadsguide för ett post-apokalyptiskt barn är ett intensivt allkonstverk som kombinerar mediekonst, text och involverande konst. Verket dryftar vår planets osäkra framtid ur olika synvinklar. I sin slutgiltiga form är det en flerkanalig videoinstallation som visades i Raumo 22.10–4.12.2022.

Verkets språk är engelska, texterna och finska översättningar kan läsas här.

Verket handlar om att fantisera och drömma om möjliga framtider. I verket ingår 26 videor som visar vyer över livet efter en betydande förändring. Videorna handlar om emotionell och praktisk överlevnad efter stora vändpunkter, kriser eller katastrofer. Publiken kan leva sig in i verkets olika teman och projicera dem på egna känslotillstånd eller i vidare mening på vår tids globala kriser. Hur kan vi förbereda oss på det okända, vad är värt att rädda inför ett sådant hot? Hurdan kunskap och hurdana minnen vill vi överföra till kommande generationer om vi står inför en oåterkallelig förändring? Hur ser det samhälle ut som vi lever i efter vändpunkten?

I videoverket med 26 delar rör vi oss i odefinierade tider och platser. Utgångspunkter för det stilla föränderliga bildmaterialet är Rönkkös poetiska texter som bygger på det engelska alfabetet. Varje video inleds med ett antal ord som börjar på en viss bokstav. Orden leder oss in i textens, bildens och ljudets värld. Stilmässigt varierar texterna från ömsinta kärleksförklaringar till science fiction-liknande skildringar där människorna kämpar med överlevnadsproblem i en post-apokalyptisk tid. Enskilda videor är fulla av längtan efter svunna upplevelser, händelser och människor. Men de ger också konkret överlevnadsinformation om exempelvis näring och medicinering.

Hösten 2021 spelades delar av videoverket in i Teresia och Rafael Lönnströms konstmuseum i Raumo samt i fastigheten där verket ska visas. Rollerna spelades av lokala unga. Inspelningar har också gjorts annanstans i Finland samt till stor del i Spanien. Nastja Säde Rönkkö har arbetat av en månghövdad skara professionals, däribland Aake Kivalo (kamera) Timo Kaukolampi, (musik och ljud), Heli Kota (klipp) och Juha Vehmaanperä (outfits och styling). På videorna uppträder teateramatörer och många yrkesskådespelare. Vi ser bl.a. Elsi Sloan, Sall Lam Toro och Rosaliina Paavilainen.

Nastja Säde Rönkkö (f. 1985) är en prisbelönt bildkonstnär från Helsingfors som arbetar med olika medel: mediekonst, performance, kollektiv konst och text. Hennes verk har visats på separat- och grupputställningar i Finland och internationellt. År 2019 utsågs Rönkkö Årets unga konstnär. I juni tilldelades hon priset Below Zero, som beviljas av galleriet Beaconsfield, Serlachius-museerna och Finlandsinstitutet i Storbritannien och Irland. Med prisbeloppet gör hon sin följande installation med rörlig bild 2023.

Lönnströms konstmuseum ordande 14–8.6.2021 ett dagläger för unga. Lägret var ett led i museets och konstnären Nastja Säde Rönkkös gemensamma Lönnströmprojekt Överlevnadsguide för ett post- apokalyptisks barn. På lägret behandlades bland annat teman kring jordens framtid och hur man överlever i krissituationer. Nastja Säde Rönkkö både planerade och ledde lägret. Därtill besöktes lägret av många experter som höll workshoppar kring lägertemat.

Den första av gästexperternas workshoppar leddes av klimatpedagogen, forskaren Anna E. Lehtonen. Hennes workshop behandlad genom diskussion och drama klimatförändringen och de känslor den väcker. I sina diskussioner talade lägerdeltagarna också på ett allmänt plan om känslor och nyckelord kring klimatförändringen, såsom rädsla, ångest, frustration och utmattning. Låter bekant, eller hur? Bland annat dessa känslor behandlades via drama: hur kan känslor förkroppsligas, var känns de? Ett knivhugg i bröstet, ett stryptag om halsen eller en tung börda på axlarna?

Andra lägerdagen ägnades åt överlevnadsstrategier. Anna Kari, matexpert på Centralen för lantbruks- och hushållskvinnor, ledde i museet en överlevnadsworkshop där man behandlade bland annat beredskapslager i hemmet och ätbara växter i naturen. De modigaste vågade smaka på torkad maskros som Anna hade med sig. Den första munsbiten sades ha en nötaktig smak, men strax förvreds provsmakarnas ansikten i en grimas. Eftersmaken beskrevs som obeskrivligt gräslig. Lyckligtvis fanns det tillräckligt av de gemensamt tillredda nässelvåfflorna med rabarberkompott.

Under ledning av vildmarks- och naturguiden Kati Granroth fick deltagarna också i två dagars tid lära sig olika överlevnadsmetoder. På onsdag tog man sig till Pinkjärvi i Euraåminne för att öva sig att läsa kartan, använda kompass och göra tändved. Vidare fick lägerdeltagarna lära sig att göra tillfälliga skydd med presenning och snöre, vilket resulterade i två väldigt olika modeller, ”Pertti” och ”Jalmari”. Inte ens myggsvärmarna i skogsbrynet lyckades stoppa den nitiska aktiviteten; mot slutet av utflykten planerades redan följande skogsutflykt!

På torsdagen besökte Kati museet. Nu gick man än en gång igenom regler och etikett under lägret, och deltagarna fick också öva sig i att knyta knopar. Hur var det nu den där pålsteken skulle svängas?

Under hela lägret och i alla dess workshoppar och övningar hade Nastja Säde Rönkkö konsekvent tanken om apokalypsen, världens undergång, i bakhuvudet. Allting kulminerade i de sista dagarnas workshop där deltagarna fick tillämpa det de lärt sig för att skapa det nya samhälle som växer fram efter undergången och dess efterdyningar. Processen resulterade i performancer och en skriftlig guide. Möter världen sin ände i form av en solstorm eller en människoätande enhörning? Vad finns kvar från den gamla världen, vilka värderingar, lagar och regler råder i det nya samhället? Vilka former av skicklighet och färdighet anses då vara nyttiga? Detta världsbygge väckte särskilt stark entusiasm i de olika grupperna, och de ivrigaste började redan fördjupa sig i nya mytologier och även legender: vad var nu igen det där mytomspunna Coca-Cola och vem hade dess hemliga recept?

En sak var säker: inte ett enda framtidssamhälle kommer att använda maskros som näring.

Veera Virtanen